Vi vrider klockan tillbaka till november 1963. En kvinna vid namn Julie Mannix bodde i Philadelphia, USA. Hon var då 19 år gammal och mycket förälskad i en man som hette Frank von Zerneck. Men deras relation medförde något som snart skulle visa sig vara ett allvarligt problem för Julie.
En dag var Julie tvungen att gå till gynekologen för en rutinkontroll. Läkaren var en vän till familjen som hade gått till honom i många år, och han gjorde en oväntad upptäckt: Julie var gravid! Men han berättade inte för Julie. Istället avslöjade han nyheten i hemlighet för hennes mamma.
Familjens ståndpunkt var tydlig: det var oacceptabelt att föda barn utanför äktenskapet. Men samtidigt hade de lagen att ta hänsyn till: abort var olagligt i USA vid den tiden.
Hon vägrade abort – och blev inlåst
Det var ungefär vid den här tiden som Julie fick reda på att hon var gravid. Hon vägrade göra abort och ville behålla sitt barn.
Men det var oacceptabelt och därför låstes hon in på ett psykiatriskt sjukhus i sex månader. Tills vattnet gick.
Den 19 april 1964 föddes lilla Aimee. Julie fick bara träffa sin nyfödda dejt i några sekunder innan hon tvingades skriva under adoptionspapper – och ge bort Aimee.
Julie var förkrossad. Allt hon ville var att återförenas med sin lilla dotter. Föreställ er hur hemskt det måste vara att bli berövad sitt barn… av sina egna föräldrar!
Hon försökte om och om igen att hitta sin dotter. Hon kontaktade olika organisationer inom kyrkan för att se om de hade någon information om var Aimee befann sig.
Hoppet om återförening
Månaderna gick och hon fick samma svar varje gång. Myndigheterna fick inte ge någon information om Julies dotter. Hon hoppades så mycket att Aimee hade kommit till en bra och kärleksfull familj, men hon fortsatte att leva med hoppet om att hon en dag, någon gång i framtiden, skulle kunna återförenas med sin dotter.
Julie var traumatiserad av hela händelsen. Efter att hon lämnat det psykiatriska sjukhuset fortsatte hon att söka. Hon flyttade till New York och började försörja sig som skådespelerska. 1965 gifte hon sig med sin make Frank och varje år, den 19 april, firade de sin dotters födelsedag. De kände att hon var med dem, även om hon inte var fysiskt närvarande.
Var var dottern?
Men var var Aimee under hela denna traumatiserande process? Det visade sig att hon adopterades av en bra familj och fick namnet Kathleen Marie Wisler. Tragiskt nog dog hennes adoptivmamma när hon bara var sex år gammal. Några år senare förlorade hon också sin adoptivfar.
Kathleen växte upp och blev själv mamma. Någon gång lärde hon sig sin historia och skulle göra allt för att hitta sin biologiska mamma och återuppta den kontakt de aldrig fick möjlighet att etablera när hon föddes i mitten av 1960-talet.
Hon gick till stadens socialförvaltning för att försöka hitta Julie. Det var då de hittade ett namn på IMDb-webbplatsen, en enorm databas med alla världens filmer och tv-serier. På webbplatsen fanns en viss Julie Mannix – skådespelerskan som också var Kathleens mamma.
Fyndade mamman – på internet
Hon tittade på datorskärmen. Det var en blond kvinna med blå ögon. Hennes mamma.
På samma sida på internet stod det att Julie hade gift sig med en TV-producent, Frank, bara ett år efter att Kathleen hade fötts. Hon tog mod till sig, för det krävdes mod för att fatta ett beslut som skulle leda hela familjens liv i en ny riktning.
Hon skrev ett brev till sina biologiska föräldrar. De fick kontakt och en dag pratade de via videosamtalstjänsten Skype.
– Jag kunde inte tänka mig att känna mig som en dotter igen. Och nu är jag här, omgiven av två starka och omtänksamma föräldrar som oroar sig när mina barn är sjuka och som ringer mig då och då utan någon egentlig anledning, skriver Kathleen i en känslosam artikel i Redbook Magazine.
De återförenades sent i livet, men trots Julies föräldrars fruktansvärda beslut för 50 år sedan känner de sig nu som en familj igen.
Här berättar Julie om sina erfarenheter, som också har skrivits ner i en bok:
Jag blev verkligen berörd av deras livshistoria. Den visar också att det aldrig är för sent att återförenas med dem man älskar, oavsett hur många år som gått.
Dela gärna denna berättelse med dina vänner så att även de kan läsa om Julies tragiska livshistoria men vackra återförening i slutet!
