Äktenskap är inte bara en kärleksfull förening mellan två människor, det innebär också att två olika familjer möts och bildar ett band.
Ibland går det smidigt – ibland går det inte alls.
Det kan ta tid att lära känna varandra, men ibland är det inte förrän det är för sent som vi lär oss att uppskatta människorna omkring oss.
När Scott Mann träffade sin svärmor för första gången kände han genast att de inte skulle bli bästa vänner.
Men sju år in i deras äktenskap tog livet en dramatisk vändning som förändrade allt. Scotts fru fick diagnosen aggressiv form av leukemi när hon bara var 30 år gammal.
Det var i denna tragedi som Scott lärde sig något mycket viktigt som han nu vill dela med sig av till världen.
Scott skriver följande:
”Det här är Sharon, min svärmor.
Hon har lärt mig att det är mycket viktigt att se någon för den de verkligen är, inte för vad man förväntar sig.
När jag träffade henne första gången hade jag lite svårt att förstå hennes dialekt och hon verkade lite dominerande på ett passivt aggressivt sätt. Men jag visste att hon var viktig för mitt livs kärlek, så naturligtvis valde jag att acceptera henne ändå.
Efter 7 år kände jag att jag fortfarande inte riktigt kände henne.
När min fru fick diagnosen leukemi när hon var 30 år sa läkarna att hon hade 10 procents chans att överleva ett år till. Hela vår värld vändes upp och ner. Då kom Sharon till vår undsättning och tog omedelbart plats i den roll som hon var född att spela. Hon flyttade in hos oss tillsammans med sin veteranman och blev min frus personliga vårdare.
Under de följande två åren var det hon som handlade, lagade mat, städade och diskade. Hon körde både sin man och min fru till alla deras drygt 300 läkarbesök, sorterade bland tiotusentals piller och såg till att de togs vid rätt tidpunkt varje dag.
Och medan hon gjorde allt detta fick hon själv diagnosen cancer.
Hon genomgick en mastektomi och efterföljande kemoterapi.
Hon nynnar medan hon utför sina dagliga sysslor. Hon pratar med sig själv när ingen lyssnar på henne. Hon lever varje dag med en oerhörd ödmjukhet och ”grace”.
Jag tog den här bilden på henne en dag innan jag åkte till jobbet. Hon visste inte att jag var där och tittade på henne.
Det här, mina vänner, är hur storhet ser ut i ett mycket lugnt ögonblick. Hon väntar på att dotterns gröt ska vara klar för trehundrade gången sedan hon blev sjuk. Hon har inget hår, det föll av under cellgiftsbehandlingen. Hon vägrar att sluta kämpa, mot alla odds.
Inte alla har en sann superhjälte i sitt liv. Det gör jag, och det är därför jag är så tacksam varje dag.”
Jag tror att vi alla kan lära oss något av Scotts historia. Det kommer alltid att finnas människor i våra liv, vissa av dem kanske familjemedlemmar, som vi finner nästan omöjliga att älska.
Men låt oss göra allt vi kan för att älska och respektera dem, även om vi har blandade känslor för dem.
Efter åratal av frustration över en familj som han hade ”tvingats” in i, insåg Scott äntligen vilken fantastisk kvinna hans svärmor verkligen var.
Dela och sprid det vackra budskapet.
