Vi har alla våra bördor att bära, men de svåraste är de som man måste dölja för andra.
I 14 år hade dessa föräldrar gett sitt barn skulden för morfars död. Främst för att sonen inte såg efter honom när det hände, och för att han inte försökte rädda sin farfars liv.
Men pojken hade en hemlighet som ingen kände till. Han bar den enorma bördan under hela sin barndom och kommer förmodligen att göra det resten av sitt liv.
Men för att lugna sitt hjärta – och för att kanske avsluta detta kapitel i sitt liv – beslutade 28-åringen nyligen att dela med sig av sin historia anonymt på nätet.
”Mitt sätt att berätta historien är ganska nonchalant”, skriver han.
”Det var så länge sedan jag hade tid att tänka på vad som hände och hur det förändrade mig.”
Rulla ner för att läsa hela bekännelsen och låt oss veta vad du tycker i kommentarsfältet.
28-åringen har en hemlighet, något som han inte längre kan ljuga om.
Han hade inte sagt något alls till sina föräldrar
Det här är vad han skriver:
Mina föräldrar ger mig skulden för min morfars död eftersom jag inte ”såg efter” honom när han dog och eftersom jag inte ”försökte rädda honom”.
Jag var tonåring på den tiden, och min farfar hade många besök av vårdare och varit på sjukhus fler gånger än jag kan räkna. Han överlevde polio och många andra hemska saker. Han var trött på att leva. Men han var ännu tröttare på att vakna upp med en slang för att få luft i halsen.
En dag ringde han mig när han låg i sitt sovrum. Han gav mig ett papper. Han berättade att det var ett juridiskt dokument som förklarade för sjuksköterskorna och sjukhuset att de inte skulle försöka rädda hans liv. Han sa att han inte kunde lita på någon annan i familjen än mig.
Några dagar senare ringde Gan mig igen och sa att han hade ett problem. Jag satt med honom när han fick en hjärtattack och höll honom i sängen så att han inte skulle falla av sängen. När hans ögon tystnade och han slutade andas tog jag bort honom från sängen och satte honom på golvet. Jag satt där och tittade på honom en stund. Ungefär en timme senare, när han hade förlorat all färg, ringde jag 112 för att anmäla dödsfallet.
Mina föräldrar kom hem bara några minuter efter att vårdpersonalen anlände till platsen. Jag ringde aldrig mina föräldrar och jag skulle ha brutit min pakt med min farfar.”
Detta väckte naturligtvis reaktioner och många ifrågasatte 28-åringens val.
”Jag har tre andra syskon. De enda som förstod situationen var jag och min farfar. Det visste vi båda när vi kom överens om det. Roligt. Han var inte religiös. Han och jag var inte det. Men resten av familjen var det. Han trodde att allt som väntade honom var tystnad. Jag bryr mig inte om vad min familj tycker, om de hatar mig. Jag visste att farfar ville ha det så här, och när han fick en hjärtattack valde jag att inte ingripa, skriver 28-åringen.
Vilken kraftfull bekännelse. Man bör dock komma ihåg att den skrevs anonymt och att det därför inte är känt om den verkligen inträffade.
Vad tycker du? Gjorde pojken rätt? Dela och kommentera gärna på Facebook!
