Bryon Widner var bara 14 år när han blev skinhead och tillbringade därefter 16 år i den rasistiska och våldsbejakande världen.
Vit makt och högerextremism ströp Bryons liv, och han var med och grundade Vinlanders Social Club i Indiana, som aktivt kämpade för vit överhöghet.
Gruppen blev snabbt känd för sitt våldsamma beteende och var också en av de snabbast växande nynazistiska organisationerna i USA.
Bryons hela liv har präglats av droger, våld och fängelse. Det var en familjemedlem som själv var en del av den nynazistiska rörelsen som fick Bryon att bli nazist. Han skaffade sig tatueringar, och snart hade han tatueringar med högerextrema motiv över hela ansiktet.
Bryon säger själv att han inte hatade någon, utan sig själv och att han var ett stort misslyckande. Han förvandlade sitt självförakt till att hata andra.
Han har ofta mardrömmar om de människor han har skadat. Han vet inte om han har skadat någon för livet. Han funderar ofta på om någon har blivit blind eller förlamad på grund av hans våld.
Men Bryons våldsamma liv skulle vändas upp och ner när han träffade sin nuvarande fru Julie på en konsert 2005. Julie var själv en del av den nynazistiska rörelsen och de blev hopplöst förälskade. De gifte sig samma år och fick snart en egen son, utöver Julies fyra barn från ett tidigare förhållande.
Bryon var ökänd i den nazistiska miljön och hade fått smeknamnet ”Pitbull”. Men han kände att det var dags att ändra sin destruktiva livsstil.
Han ville också bli av med sina tatueringar eftersom han ville vara en man som hans son kunde vara stolt över och inte skämmas för.
Den här livsstilsförändringen var inte lätt när man såg ut som Bryon. Det var inte lätt att bryta sig loss från den nynazistiska miljön, och han hotades ständigt av den grupp människor som han just hade varit en del av.
Bryon blev besatt av tanken på att ta bort sina tatueringar och sökte efter alternativ.
Men det fanns få som kunde hjälpa honom, och framför allt hade han inte råd att få sina tatueringar borttagna. Istället började han leta efter alternativa lösningar, varav en var att hälla frätande syra i ansiktet.
Hans fru såg hur dåligt han mådde och ville göra något för att hjälpa honom. Hon gjorde alltså något som tidigare hade varit otänkbart.
Hon kontaktade en svart man vid namn Daryle Lamont Jenkins, grundare av antihatorganisationen One People’s Project i Philadelphia.
Daryle har länge varit en nagel i ögat på nynazistiska grupper, eftersom han har publicerat deras namn och adresser, samt varnat allmänheten för deras möten och demonstrationer.
Trots deras tidigare spända förflutna hörde Daryle att Julie verkligen behövde hjälp.
Han lyckades hjälpa henne, och till slut fick hon rådet att kontakta SPLC, Southern Poverty Law Center.
Där kom hon i kontakt med Joseph Roy, ansvarig för hat och extremism på SPLC. Detta var mannen som tidigare hade gett Bryon smeknamnet ”Pitbull”.
Joseph säger att det var som om ”rörelsens Osama Bin Laden” ringde honom.
SPLC är en välgörenhetsorganisation som framgångsrikt har lokaliserat och stängt ner högerextrema grupper och försatt dem i konkurs genom kostsamma rättegångar där oskyldiga människor har blivit offer för högerextrema gruppers härjningar.
Det är inte ovanligt att avhoppare väljer att kontakta organisationen för att be om hjälp. Men det är mycket sällan som de faktiskt ändrar sitt beteende och sin livsstil.
Men efter flera samtal med paret Widner kände Joseph fortfarande att något var annorlunda. Efter några veckor bestämde han sig för att åka till Michigan för att träffa dem. Det var vid denna händelse som han såg hur bekymrad Bryon var, och därför bestämde han sig för att göra något ovanligt.
Han sökte donationer via SPLC för att finansiera de operationer som Bryon behövde för att ta bort tatueringarna som täckte hela hans ansikte.
Han var inte särskilt hoppfull om att han skulle lyckas, men i gengäld skulle Bryon tala på SPLC:s årliga konsert, Skinhead Intelligence Network, som besöks av poliser från hela landet.
Under tiden blev det svårare för familjen, som kämpade ekonomiskt eftersom Bryon hade svårt att hitta arbete, men också för att de hotades av nynazistiska grupper, vilket till slut ledde till att de tvingades flytta från sitt hem.
Några månader senare ringde Joseph till familjen, eftersom en kvinna ville betala för Bryons operation, men hon hade några villkor.
Hon ville vara anonym och krävde att Bryon skulle börja studera och gå i terapi. Detta var något som Bryon hade drömt om, så han blev naturligtvis överlycklig.
Dr Bruce Shack gick med på att utföra operationen, och även om han var väl medveten om att Bryon hade många tatueringar blev han ändå chockad när han såg sin nya patient för första gången.
De 25 operationerna tog nästan 16 månader att genomföra och var också mycket smärtsamma, men Bryon gav inte upp. Dr Shack och sjuksköterskorna var förvånade över Bryons beslutsamhet och den 10 oktober 2010 utförde Dr Shack den sista operationen.
Att ta bort tatueringarna var en av de största utmaningarna i Dr Shacks liv, säger han, men det var ett nöje att lära känna Bryon och Julie.
Bryon har fortfarande hela sin kropp täckt av tatueringar, men väljer att tatuera över dem som har hatiska budskap.
Nu när familjen har lagt sitt gamla liv bakom sig har de också valt att kasta ut alla bilder som kan påminna dem om deras hatiska förflutna. Men det finns fortfarande mycket som påminner dem om deras gamla liv. Bryons tatueringar, men också deras son Tyrson, vars namn är inspirerat av deras tidigare tro. Men hur kan man be en fyraåring att byta namn?
Här nedan kan du se ett klipp om Bryon:
Jag är så otroligt rörd när jag läser om Bryon och den otroligt svåra resa han har gått igenom.
Från en hatisk nynazist till en kärleksfull far.
Dela gärna denna inspirerande berättelse för att visa att alla kan förändras, det är aldrig för sent.
