När Julie Derbyshire var fyra år gammal flyttade hennes familj till USA, men efter bara några år bestämde sig föräldrarna för att skilja sig och hennes pappa åkte hem till Storbritannien. Julie stannade i USA med sin mamma.
När Julia kom in i tonåren började hon prata med en nära vän om sina känslor.
Vad den oskyldiga 12-åringen inte visste var att den intimitet hon hade haft med sin vän skulle brytas och få allvarliga konsekvenser.
Sedan hon vågade öppna sig började mobbningen, både fysisk och psykisk. Efter två år var det så illa att Julies föräldrar beslutade att det var bäst att hon flyttade hem till sin far i Storbritannien.
Föräldrarna trodde att Julia skulle komma undan sina plågoandar och få den nystart hon behövde.
Men mardrömmen var långt ifrån över. Hennes gamla klasskamrater gav inte upp och fortsatte att mobba henne på sociala medier.
Härför har hon hittills försökt dölja de stora såren som trakasserierna orsakade, men inombords bröt hon ihop mer och mer för varje dag.
Hon skrev till och med till en grupp på internet där unga människor pratar om självmord.
En kväll när Julias pappa Adrian kom hem gjorde han en fruktansvärd upptäckt. Julia hade försökt hänga sig själv.
Han försökte återuppliva sin dotter, men hon var så svårt skadad att han var tvungen att ringa en ambulans. På sjukhuset lades Julia in på intensivvården och läkarna försökte rädda den livlösa flickan.
Efter fem dagar fick Adrian det fruktansvärda beskedet att det inte längre fanns något hopp för hans dotter. Hon skulle inte vakna igen.
På sjukhuset var han tvungen att fatta ett beslut som ingen förälder någonsin borde behöva fatta. Läkarna fick lov att stänga av de maskiner som höll hans dotter vid liv.
Med maskinerna avstängda dröjde det inte länge innan Julia slutade andas. Adrian var vid hennes sida till det bittra slutet. Julie var bara 16 år gammal.
På sjukhuset hade han tagit bilder på sin dotter, men han kunde inte förmå sig att titta på dem. Det gjorde för ont.
Men två år efter hennes födelse bestämde han sig för att dela med sig av Julias historia.
Han skriver:
”Det är otroligt svårt för mig att publicera dessa bilder. Det väcker gamla minnen. Jag mår illa när jag ser dem.”
Efter dotterns död ville han uppmärksamma konsekvenserna av nätmobbning för att förhindra att det händer igen.
”Istället för att fira Julias 18-årsdag lägger jag blommor på hennes grav.”
Efter att han publicerade bilderna har reaktionerna varit överväldigande. Flera familjer som har upplevt liknande sjukdomar har kontaktat honom för att tacka honom.
Hur svårt det än är vill Adrian öka medvetenheten så att det aldrig händer igen.
Delar du Julias berättelse så att fler människor förstår hur stor skada nätmobbning kan göra.
