Jag tror att jag talar för de flesta när jag säger att det första mötet med gynekologstolen kan bli en riktig mardröm. För många kvinnor som har suttit där några gånger är det kanske inget stort problem, men män är ofta ovana vid att sitta där.
Den norska författaren Svein Harald Røine har blivit känd för sina inspirerande föreläsningar om bland annat ledarskap. Han är också författaren bakom webbplatsen AlltimePositive och har skrivit den mycket populära boken ”MODIG”. Det är just från den boken som denna roliga berättelse härstammar, som har fått tusentals att skratta åt den och dela den i Norge.
För tydlighetens skull bör det sägas att det lyckligtvis slutade lyckligt för huvudpersonen. Hans sjukdom var inte så allvarlig som han först befarade.
Svein Harald skriver:
Till alla män. Det var först efter denna erfarenhet som jag förstod hur modiga alla kvinnor är.
Efter att ha haft problem med urinering ett tag var jag till slut tvungen att bita i det sura äpplet och gå till min läkare för en undersökning. Vägen till doktorn den dagen var lika lång som att gå hela vägen till Golgata.
När jag hade svarat på några rutinfrågor var det inte längre rutin för mig. Vi låtsades båda att det var det mest naturliga i världen och pratade paradoxalt nog om golf, klubbor, bollar och hole-in-one medan jag förlorade min oskuld – där bak. När Gud skapade människan gömde han prostatan på den mörkaste platsen i världen.
Detta måste vara en av de mest förnedrande saker jag någonsin upplevt, tyckte jag.
– Du bör förmodligen åka till sjukhuset i Fredrikstad för vidare undersökning, konstaterade läkaren.
– Varför?, frågade jag förskräckt.
Jag lät som en man som får veta att svärmor ska flytta in en hel vecka!!!! Det gäller inte mig, för jag har en underbar svärmor, men det är nog ändå så det skulle ha låtit om min svärmor hade varit en vanlig svärmor och inte en av de få som är undantaget som bekräftar regeln.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig.
Ett litet nyckelord: ”gynekologstol”.
Gynekologstolen måste ha uppfunnits av den mest sadistiska jävel som någonsin satt sin fot på den här planeten. Det skulle inte förvåna mig om det var inkvisitionen som uppfann den för att tortera de otrogna. Bara tanken på en man som sitter i en sådan position i ett sådant redskap gör att en tur nedför Holmenkollen (skidhoppbacken i Oslo, red.) känns som en dag i söndagsskolan.
Jag blev tillsagd att sitta upp i ”yaw-pinnen”. Utan underkläder.
När jag hade satt mig ner i detta tortyrinstrument kändes det som om jag nästan var i splittring. Kvinnor vet att det inte är så, men mentalt kändes det som om mina ben var så långt ifrån varandra att man behövde en kikare för att se från den ena foten till den andra. Ovanligt långt ifrån varandra. Jag tänkte på alla kvinnor som måste sitta i en sådan stol minst en gång om året. Det kräver mod. Kvinnor är modiga. Respekt.
Det knackade på dörren och in kom en söt och vänlig sjuksköterska. Jag försökte nypa igen. Aldrig tidigare har jag önskat så mycket att det fanns ett hål i golvet.
Själens ärr kan inte repareras.
– Hej, jag behöver bara förbereda undersökningen med lite bedövningskräm, sa hon.
– Bedövningskräm!
– Bedövningskräm!!!!
Jag var jävligt förlamad från käken ner till tårna. För att inte tala om hur lam jag var mellan öronen, eller mellan benen, för den delen. Ett ton Viagra skulle inte ha förändrat det.
Sjuksköterskan ställde sig mellan mina ben, böjde sig ner och började rutinmässigt applicera den bedövande krämen. Hon tittade upp mellan mina ben och log. Jag tänkte på Mr Bean.
Detta är något som bara han själv kan hamna i.
Jag hade inte lyckats få ut ett enda litet hej ännu och kände att jag var tvungen att ta mig samman.
Handskakning var uteslutet. Jag kunde inte tänka mig en oskyldig flirt. Tanken på att flirta med benen i luften medan hon smörjer ner min urinrör med bedövningskräm kändes lika naturlig som att sjunga ”Du gamla du fria” den 17 maj. Jag kanske kan prata om något mer vardagligt. Den vänliga sjuksköterskan arbetade koncentrerat. Jag funderade så mycket på vad jag skulle säga när jag tittade ut genom fönstret på de vackra höstträden som kastade långa skuggor i solen i det behagliga vädret. Plötsligt kom orden ut ur mig utan att passera min hjärna:
– Otroligt vacker utsikt, eller hur.
Texten är ett utdrag ur författaren Svein Harald Røines bok ”Modig”. Dela gärna texten med dina vänner om den också fick dig att le.
